Arkiverat: september/10/2008

Nu är det färdigt! Nu har vi bredband äntligen haha!

Jag är här!! Jag kan inte fatta det! Jag får läsa utbildningen som jag har drömt om så länge! Det är såååå intressant. Varje dag är inte sig lik, varje dag är ett nytt äventyr, man lär sig så mycket! Nizo verkar också hitta sig själv här. Det är en stor lättnad att veta att han också trivs, jag skulle inte vilja vara här utan honom.

Jag och Nizo har fått en tvåa med balkong på ett mysigt och väldigt lugnt bostadsområde. Jag har alltid velat ha balkong, (tyvärr saknade vi det i vår förra lägenhet). Gissa var jag äter min frukost om det inte är för kallt. Vi har köpt lite billiga tillfälliga �överlevnads� möbler (våra möbler är nämligen kvar i vår gamla lägenhet) men det blev mysigt ändå. Vi har varandra det är väl det viktigaste, man får leva på kärleken helt enkelt!

Vår säng just nu är en sådan här uppblåsbar madrass /dubbelsäng… haha. Men med massa kuddar, lite mysig belysning och mjuka filtar blir den jätte härlig att sova där. Skoldagarna är långa här, jag är lika trött varje kväll eftersom jag sitter varje minut djupt koncentrerad. Ska faktiskt strax krypa ner i sängen med en spännande bok, mörk choklad och te.  Nizo sitter vid sin dator, han är lika glad som jag att vi äntligen fick hem internet!!!

Vad tycker du om Christina Aguileras nya look?

Så här såg stjärna ut nyligen vid MTV galan. Jag tycker hon är lika snygg och vacker som alltid, dock är trött på hennes platinablonda hår… tycker hon passar mycket bättre i svart/mörkt hår.

Christina Aguilera - Keeps Gettin’ Better (Ny)

 

Jag vet inte ens hur jag ska börja…

Det var så länge sen…

Ledsen att ni fick vänta…

Men nu är jag tillbaka!

Jag har faktiskt saknat min kära blogg. Under mina ungdomsår så har jag alltid skrivit väldigt mycket. Tidigare var det i mina privata dagböcker (om jag hade publicerat alla mina välskrivna block hade det säkert blivit världens längsta bok). Jag har alltid sett skrivandet som ett litet skyddsrum och samtidigt en stor trygghet i mitt liv, men även som en dyrbar gåva att bevara sina känslor och tankar och på något sätt �stanna upp� i tiden, �stanna upp� i just ett ögonblick som man alltid vill komma ihåg.

Av någon konstig anledning verkar alla vara mycket nyfikna av andras dagböcker…  Här kommer ni följa med min, denna gången kommer jag inte gömma den under min kudde. Denna gång, i form av denna blogg kommer jag dela min skrift med er alla. Dels mina vänner som känner mig, dels alla ni som bara känner mig som Maja Joy.

Det är faktiskt mycket roligare att skriva så här öppet och veta att kanske någon kommer hitta min blogg och ha möjlighet att läsa det jag skriver. Är inte detta märkligt?  

Den stora frågan är hur mycket kan man berätta om sig själv och sitt liv? Jag skriver från hjärtat, jag är personlig men vissa saker måste jag av olika anledningar behålla för mig själv. Men med tiden kommer mystiken att minska och ju längre Ni följer med min blogg desto mer kommer Ni få veta om vem egentligen Maja Joy är…